BioGips – gör kvävet i stallgödseln till protein

Gör kvävet i gödseln till protein

Ditt kväve behöver svavel – din stallgödsel har för lite

Du lägger mycket pengar och arbete på kväve, men kväve blir inte protein av sig självt. Grödan behöver svavel för att bygga de aminosyror som proteinet består av. Utan svavel blir kvävet liggande i plantan i stället för att bli skörd och foderkvalitet. Riktvärdet är ungefär 1 kg svavel per 7–10 kg kväve.

Svavel – en fråga för hela gården

Alla grödor som odlas i svenskt lantbruk och gödslas med stallgödsel behöver tillsättas växttillgängligt  svavel för att kvävet ska bli protein. Men behovet är störst i tre områden:

• Vallodling skördas flera gånger per år och för bort mycket svavel med varje skörd. Klöverrika vallar behöver dessutom svavel för att binda kväve. Här tillförs svavel t.ex. via Biogips i små givor tillsammans med flytgödseln och man sparar markpackning och överfarter. 

• Raps har högst svavelbehov av lantbrukets grödor, eftersom svavlet behövs både till protein och till olja. 

• Frukt och grönsaker, särskilt kål, lök och purjolök, fruktodling är svavelkrävande och visar brist tydligt i både skörd och kvalitet.

Den som sprider stallgödsel till de här grödorna har därför mest att vinna på att ge gödselns kväve sitt svavel och att växten maximerar sin proteinproduktion. Speciellt i vallproduktion blir detta direkt avgörande för en god mjölkavkastning

Handelsgödseln har balansen, men stallgödseln saknar den

NS-gödsel är tillverkad med just den balansen. Varje kilo kväve i säcken har sitt svavel med sig, i en form som grödan kan ta upp direkt. I flera av de vanligaste NS-gödslen är svavlet dessutom kalciumsulfat, alltså gips.

Men svavlet i säcken räcker bara till säckens eget kväve. Kvävet du sprider med flytgödseln får inget svavel därifrån.

En stallgödsel som t.ex. nötflyt ser vid första anblick välbalanserad ut, med ungefär tio gånger mer kväve än svavel. Skillnaden ligger i hur snabbt näringen blir tillgänglig. Ammoniumkvävet i flytgödseln verkar direkt, men svavlet gör det inte. Under den första säsongen blir bara en liten del av gödselns svavel tillgängligt för grödan. I praktiken får grödan alltså mycket kväve men för lite svavel, precis när den behöver det som mest.

Organiskt svavel eller sulfatsvave – det är formen som avgör

Svavlet i stallgödsel är till största delen organiskt bundet. Det måste först brytas ner av markens mikroliv innan växten kan använda det. Det går långsamt, särskilt i kall vårjord. Därför kan markanalysen visa gott om svavel samtidigt som grödan har brist. Förrådet finns där, men det frigörs för sent.

Svavlet i Biogips är sulfat. Det är samma form som i handelsgödsel och den enda form växten tar upp. Det verkar direkt, från första dagen.

Biogips i flytgödseln – balans utan extra körning

Blanda Biogips i flytgödseln strax före spridning, så får kväve och svavel komma ut tillsammans och i rätt proportion. Du behöver inget extra arbetsmoment i fält, och kvävet du redan sprider gör mer nytta. Biogips ger dessutom kalcium, som förbättrar strukturen på lerjordar, utan att påverka pH. Kalkningen sköter du som vanligt.

Unga vallar behöver mest

Svavelbehovet ser olika ut under vallens liv:

• Etableringsåret och unga vallar behöver mest tillskott. Rotsystemet är litet och kan inte hämta svavel ur markens förråd.

• Äldre vallar har ett djupt och tätt rotsystem som fångar upp mer av markens eget svavel. Behovet av tillskott minskar, men vallar med mycket klöver och höga skördar behöver fortfarande svavel.

• Efter vallbrott frigörs mycket kväve. Den nya grödan behöver en ordentlig svavelgiva för att det kvävet ska bli protein.
  
  

Så vet du att det fungerar

Titta på kvoten mellan kväve och svavel i din spannmål eller ditt ensilage. Ligger den över ungefär 15–17:1 har svavlet begränsat proteinet, oavsett vad markanalysen visade.

Biogips – svensktillverkat, analyserat och enkelt att använda.
Kontakta oss så hjälper vi dig att räkna fram rätt giva för din gård.

Från byggskiva till BioGips

BioGips bygger på en enkel idé – att återföra en värdefull råvara till kretsloppet istället för att låta den gå till deponi.

Råvaran kommer huvudsakligen från gipsskivor som sorteras redan vid rivning och byggnation. Därefter sker ytterligare sortering vid insamling innan materialet når återvinningsanläggningen. Innan produktion genomförs en tredje kontroll där inkommande material granskas och sorteras.

I återvinningsprocessen krossas gipsen till ett fint pulver som därefter torkas, passerar magneter, såll och flera kontrollsteg. Processen övervakas löpande för att säkerställa en jämn och hög kvalitet. Resultatet är en tekniskt ren gipsprodukt med ett brett användningsområde inom lantbruket.

Vägen hit har dock varit lång. Återvinning av gips har utvecklats under närmare tjugo år och dagens processer bygger på erfarenheter, investeringar och ett kontinuerligt kvalitetsarbete. Precis som inom all modern återvinning har kvaliteten förbättrats steg för steg genom ny teknik, bättre kontrollsystem och ökad kunskap.

Idag analyseras produktionen löpande av Eurofins och kontrolleras för bland annat kvalitet, näringsinnehåll och oönskade föroreningar. Det gör BioGips till en cirkulär, prisvärd och kvalitetssäkrad resurs för svenskt lantbruk.